ja vaken som man är kan jag lika bra passa på att berätta vad jag gör uppe.
eftersom att jag bryr mig om mej själv...
nej jag skoja bara, så skall man inte börja en berättelse... vi börjar om...

et var en gång en flicka vid namn Rebecka. Hon hade lovat sig själv att börja gå ut och springa på morgonen, dock var denna flicka riktigt duktigt på att glömma bort detta löfte. Men efter en tid förstod hon att det inte länge gick sig ann att glömma bort sitt fortida löfte så hon betämde sig för att göra nåt åt saken. Så hon började springa kl 8.00 varannan dag efter bästa förmåga. Men en dag då hon skulle springa gick allting snett, musiken som skulle leda henne längs vägen ville inte sammarbeta och inget därtill heller. Och i sin sorg och ilska förmådde sig inte Rebecka att undersöka felet och försöka reda ut det, nej hon fick helt enkelt lov att avbryta och äta sin frukost. För pigg för att somna om.

 snipp snapp snut så var sagan slut

nu sitter jag här och fryser i min ensamhet och funder starkt på att ta en varm dusch eller nåt åt det hållet. Vi får se vad framtiden har för planer för moi.

hejhopp sagokropp / berättaren