ja, sen några dagar tillbaka är jag fotlös.. på riktigt.
foten är borta och ni anar inte hur mycket jag saknar den,
vi har upplevt så mycket tillsammans, jag har ju vuxit upp med dej !
Du har alltid funnit vid min sida men nu...
nu är du helt borta... föralltid.



Jag minns när du kom till oss, jag var fyra år. vi åkte till mormor med den gula bilen.
Pappa åkte med tåget ner till stockholms trakterna, jag min bror spenderade natten hos mormor med våra kusiner. Vi passade på att buse rejält med henne dagen efter, frukost på sängen (inget bus) men vi tejpade för osthyveln, stck hål i sugröret, proppade skorna med papper och knöt knutar på jackärmarna.

Pappa hämtade iallafall bilen och brummade hela vägen hem. Jag älskade bilen direkt ! och desto bättre blev det när jag kunde läsa och såg vad det stod på registrerings nummret

och allt blev så mycket roligare när bilen hade bokstäver som bildade ett ord !

Foten tog oss till många spännade platser världen över (Sverige och Finland) roligast var nog ändå när han tog oss till trakterna kringa vimmerby, alltså Astrid Lindgrens Värld. Sju år gammal var jag när denna resa skedde.

I bilen har det också skrattats, bråkats, dansats, gråtits och alla känslor och sånt man kan tänka sig.
Jag har många fina minnen från baksätet...

(och även andra delar av insidan)

och alla bekanta kände igen dig, du var lätt att känna igenm tack vare
och även jag själv hade lättare att känna igen dig. FOT, det klingar så perfekt...

Jag minns en kul sak när vi parkerat dig på en strand. När vi sedan kom tillbaka efter badningen stod en bil vid din sida med namnet "SKO". Det var aningens komiskt, åhååå...

Sedan för nån vecka tillbaka kom pappa med beskedet, vi skulle byta ut dej..
vi skulle byta ut FOTEN WALLGREN mot en ny bil !
utan stil utan klass utan namn !

jag kände för att gråta... hur skulle jag klara mig utan min fot ? tanken kändes skrämmande...
jag skyndade mig att fotografera dig för att båhålla dig i mitt minne, föralltd minnas ditt utseende..
din mörkgröna färg...
redan samma dag, bara några timmar efter fotograferingen var du borta... för gått.

den nya bilen hade tagit din plats och du var någon annan stanns.
hos någon annan familj.
hos någon annan unge som glädjs åt namnet FOT.

den enda glada tanken är att du nu får bringa samma lycka som du gav till mig till något annat barn, ett barn som förkänar samma glädje som jag kände.
Trots tomheten och saknaden inombords ska du veta att jag är stolt över dej och allt som du gjort.