okej, det där inlägget var väl egentligen lite onödigt men, men,
nu kommer det jag egentligen tänkte tala om...

jag har ju inte bloggat på ett tag (om man inte ränknar med det förra) anledningen till detta plötsliga avbrott var att jag nästintill blev bortrövad. Jo för när jag låg och sov i min sköööna (ärligt har den aldrig varit skönare) och bara njöt av att få sova, för sömn var just vad jag behövde eftersom att jag var rejält trött. Men sömnen varade icke länge, jag väcktes självklart av min brors höga stämma "vi far till stugan! varför inte? jag lovar Rebban vill säkert också det, snälla !"

morrrrr, varför ska jag vara så lättväck när jag inte vill vara det ? jag gick muttrande upp ur sängen likt en efterbliven , jag hasade mig på et spöklikt sätt mot min dörr och öppnade dörren med en viss möda.
Jag förväntade mig att mötas av mina börders förfärade skrik när dom såg det apliknade spökmonster som vaknat och krävde hämnd,
men till min förvåning var dom inte alls livrädda, tvärtom dom hoppade likt två glada som just fått reda på att deras snablar var det vakraste i världen. *hopp,hopp,hopp,hopp*
"vi ska till stugan Rebecka !"
jag tvingade fram ett litet och ett litet glädjande "öuh.."


en kort stund senare var vi påväg mot ödemarken, på väg mot stugan påväg påväg påväg...
desperat efter sömn försökte jag somna i bilen, utan ett lyckat resultat.
1. jag kan inte sova i bilar
2. musik spelades mycket högt och fick min kropp att rycka ut i en stillasittande dans...

så det gick helt enkelt inte att somna.

väl framme möttes vi av ett dåligare väder än det vi lämnade.. typiskt.. jag vet inte om stugan är sur eller nåt men det vill aldrig bli bra väder där nuförtiden.
men när solen äntligen visade sig plumsade jag och mina bröder gladeligen i det varma vattnet.

fortsättning följer...

hejhopp berättarkropp / snackaRen