hallå !
hemkommen efter en dag i stugan, inte allt för roligt pågrund av detta skitväder som vi har här. Jag blev så less och trött av allt regn att det första jag gjorde när jag klev in i stugan var att somna bums och sova i... ja, en stund. drömde ? jo, faktiskt, om solvik, hahah.
Nu kommer historien, när jag då vaknade och tänkte på solvik så kom jag att tänka på en sak, saken var att min konfaledare Lovisa hade jag spenderat två dagar, tror jag (?) i våran stuga tillsammans med mina kusiner, och jag hade ju bett henne att skriva ett brev till mig då.

(dock igen bild på kojan för jag fann ingen... men denna bild föreställer stugan i ett något bättre väder än idag)

tillbaka till histoien...
(ni förstår vi har en koja i våran stuga som byggdes när jag var blott 7 år gammal, ett geni (gissa vem...) kläckte ideen med att vi skulle ha en brevlåda så att skogsmulle och hans vänner kunde skicka brev till oss, sagt och gjort så blev det, och på något konstigt sätt fick vi ofta brev av skogsmulle och troll-lisa och stor älgen osv... fast inte längre)

så planen var då att hon skulle raffsa ihop några rader på ett papper och lägga i brevlådan som jag sedan skulle få läsa.
När jag kom på tanken att ett stackars ensamt litet brev låg i brevlådan och bara väntade på en lässugen Rebecka lämnade jag snabbt som ögat min plats i soffan och rusade likt en antilop med nageltrång ut i regnet och bort till kojan och brevlådan och mycke riktigt där låg ett litet ensamt brev.
jag plockade genast upp det försiktigt eftersom att regnet hade orsakat lite vattenskador på brevet och jag ville inte riskera att något gick sönder,

när brevet tagits upp helskinnat rusade jag på samma "antilop-aktiga" vis tillbaka in i stugan.

Brevet:
jag kommer då tyvärr inte ihåg innehållet eftersom att det var långt ifrån några enstaka ord. tvärtom det var en hel roman... eller ja, inte precis kanske mer ett helt blogginlägg.. åsch, ett långt brev iallfall.
När jag med en viss besvärlighet läste brevet
(inte pågrund av dålig handstil, verkligen inte Nej, ty det eländiga vattnet hade gjort papperet halverst genomskinligt och eftersom att det var text på båda sidor flöt allt liksom ihop..)
var jag tvungen att dra på smilbanden ett antalgånger. Den där Lovisa hon skriver ju roligt som en... jag vet inte vad.
Men brevet lästes iallafall flera gånger under den regniga dan och på det sättet vart Rebecka gladare än hon var tidigare.


nu vart detta ett väldans långt inlägg och jag som egentligen hade ännu en till sak att skriva om men det får vänta, jag kan ju inte göra av med alla ideer på ett och samma inlägg, det vore ju för tokigt.
jag får bara be och hålla tummarna på att min hjärna vill vara så generös och komma ihåg ideen till imorn eller när nästa inlägg kan tänkas bli.

hejhopp tröttgladkropp / RenghataRe